Korpatorpet Urshult den 10 december 2002

Kära broder å svägerska!

Nu lackar dä mot julen så nu så far Agusta ikring som ena fis i e pesspotta å städar å fejar å har se så en kan ente ens va i huset vessa dar. Å dä ska vännas oppåner på allting som fenns i möbelväj å dä sa rengöras i alla vrår. Å nu så har vi ju fått hit en tocken dära damsugare mä te torpet å dä kan ha sina sider å hantera såna don dä feck allt Agusta erfara häromdan.

Jo si dä va så att Agusta ho feck ju en damsugarapparat utå me te sin fölseda å dän skulle ho ju bevars väl provköra då mäsamma. Å när som vi väl fått igång manecken så begynte ho å köra kring å suga lite här å lite där för te å prova huvåret dän fungelerade. Män dä bar se inte bätter än att Agusta som ä lite stabbier råka te å komma lita för nära katta mä munstöcket så dä to taj i kattarompan så illa så hela rompan söjs in i röret å katta ho ble förtörnader utå dän behandlinga så ho slet se loss å for opp å lappa te Agusta mä utspärrata klor i ansektet så nu så sir Agusta lika fårader ut som dän där Arne Vajse på tevelisjonen i synen. Så dä ä ente bara glädje mä dän teknikaliska utvecklingen dä ska alla veta å särskilt inte här på Korpatorpet.

Villsvina håller på å ta över Småland enlit dän senaste rapporten i ämnet frå Tilda i Kärrtorpet. Å di närmar se Urshults samhälle mer å mer å dä har bildats liksom ena motståndsrörelse mot di arma svina. Män dä kan ha sina resker att kämpa mot naturen dä feck enlit Tilda en utå di argaste motståndarna erfara en sener kväll då han va på väj hem frå Växjö.

När han kom i go fart där på väjen opp mot Jätahållet så råkte han te å krocka mä en liten villsvinsunge som ente hade vett te å hålla se ur väjen för han. Å dän ongen han va medlem i en större flock mä villsvin å även om dä geck så löcklit så att dän påkörde kultingen va ganska oskadd så ble di övrie svinen sura på bilförarn å sto liksom å hinra han frå å köra iväg. Å enlit va Tilda hade erferet ifrå vanlitvis välunnerätade källor så sto dä messne tie stöckna villsvin ihop å liksom diskuterade å glodde argt åt bilen te där han satt å vänta på at di skulle flötta se så han kone köra hem.
Män si dä dä geck inte dä, ånä så lätt komer man vesst ente unnan frå en skock arga villsvin även om en sitter i en bil. Rätt som dä va så geck dä som på en geven signal fram fyra stöckna kraftia villsvin te bilen på dän sian som vetade ut mot väjbanan å så ställte di se i en linje å så sänkte di huena å så geck di mot bilen te däss at di fått in trynena unner bilen å så som på ett gevet tecken så spände di sina kraftia nackar å så kastade di opp huena mä påföljd att bilen helt sonika löftes i siled å slo runt ne i diket å ble liggane på taket. Å där satt ella va en ska kallat dän arge motståndarn te villsvin bårtgjord å åppåner å omskakader å vesste varken ut ella in. Å runt bilen sto villsvinen å kika in på han genom rutorna som kåmmet möt närmare joren nu å di så enlit va Tilda hört redit mallia ut för att di löckats slå ut en bil på dä viset. Sen geck di sin väj å lämna förarn i dän oppånevända bilen åt sett mänskoöde.

Nuförtin har ju nästan alla tocka dära mobiler å dä hade han mä så han löckades hetta dän i röran för si dä bler enlit Tilda liksom oredit i en bil som legger på taket men sen när han skolle ringa etter hjälpe ja då så fanns dä ingen signal ella va di kallart så dä geck ente heller. Män sen så fenns dä enlit Tilda nåt som ho kalla ässämäss i mobilerna å dä fungelerade vesst så han konne få iväg nå budskap te nån bekant som sen konne orna mä hjälpe så han kom loss å hem. Sen har ja ente hört nåt mer om dän historian å dä ä väl lika bra dä att dä ente spörjs i vida kretsar om huvåret villsvinen vann dän första ronden mot motståndsrörelsen.
Nu har ja fått den första delen utå Teobalds historia om trollena i Korpaknallen så ja skeckar mä dän så kan ni ju läsa dä så länge tess däss han får ännen ur vajnen å skriver färdit alltihopa. Män ja varnar ere igen för si dä ä då ente lätt å tyda allt för si nån redi smålänning dä dä bler han då allri dän oheringen.

God jul å Godt Nytt År
önskar
Agust å Agusta

 

Händelserna vid Trollaknallen

Den 11 augusti 1952 gick jag, Teobald Svensson, sedermera Bjälkegrand, de 800 meterna från min bostad i Kärrtorpet till min granne Agust i Korpatorpet i akt och mening att be om lov att nyttja dennes eka under natten för att bedriva fiske. Som väntat stötte denna min förfrågan inte på något motstånd utan jag fick som vanligt låna ekan enligt önskemål varpå jag äntrade densamma och rodde över till viken som ligger närmast Kärrtorpet för att ha närmare att gå på kvällen. Föga anade jag vad detta båtlån skulle föra med sig i framtiden.

När kvällen närmade sig sa jag adjö till min lagvigda hustru Tilda (Matilda) och gick sedan till viken och lastade ekan med diverse redskap avsedda att användas vid det stundande fiskafänget. Därefter rodde jag ut till ett av de säkraste fångstställena i gylen och började agna och lägga ut mina långrevar efter alla konstens regler. Sedan rodde jag iland och drack mitt medhavda kaffe och åt mina smörgåsar av Tildas berömda hembakade bröd, krönta av nykärnat smör och hemystad ost. Det kan sägas ha varit min sista måltid som ovetande vanlig människa utan insikt i det som nu ska visa sig i det okända som följande berättelse beskriver.

När det gått några timmar till av den ljuvliga sommarkvällen och mörkret fallit så mycket som det kan falla en augustinatt då månen bleknat av en tunn molnslöja rodde jag åstad för att vittja mina långrevar som vid det här laget borde ha blivit välsignade med några ålar och annan fisk. Den ena långreven slutade strax invid djuphålan vid Trollaknallen och det är där min historia om trollen tar sin början.

Just som jag ska till att börja dra in änden på den första långreven känner jag en förändring eller rörelse i vattnet som får ekan att gunga till. Jag vänder mig om och får då till min oerhörda häpnad se hur hela det mäktiga klippblock som i folkmun kallas Trollaknallen sakta lyfts upp på fyra granitpelare så att det undertill började synas en öppning varifrån ett sken som av dagsljus syntes. När den första chocken lagt sig blev jag rädd och började ro allt vad jag orkade bort där ifrån men eftersom det in under själva klippan bildats ett vattenfall med riktning från min sida så uppstod en så stark ström att ekan trots mina ansträngningar drogs in mellan stenpelarna och under klippblocket in i vad som helt enkelt var en Korpagyl till.

Jag har ju aldrig varit rädd av mig men nu var jag minst sagt skakad och trodde det var en dröm som snart skulle ta slut. Men så väl var det inte tyvärr visade det sig. Jag befann mig i en annan, parallell Korpagyl, ditkommen genom att helt utan förvarning sugas in under en 1000-tons klippa upplyft på fyra granitpelare som om den varit av balsaträ. Jag trodde inte mina sinnen och ni läsare lär väl inte heller tro på mina sinnen och det kan ingen klandra er för, jag skulle heller inte ha trott på detta om jag inte själv varit med om det.

Alltnog, när jag började se mig omkring där jag satt i Agusts eka på en parallell spegelblank Korpagyl fick jag se att det stod några figurer på Korpatorpets brygga och de vinkade inbjudande åt mig att jag skulle ro ditåt och det gjorde jag. När jag så var inom hörhåll så ropade en av figurerna att jag skulle vara välkommen till deras sida av världen och att jag inte skulle vara rädd för de ville mej inte nåt ont utan behövde bara min hjälp med en sak. Så jag landade vid Agusts båtland där ekan brukar ligga och så gick jag upp till figurerna på bryggan.

Det var fem stycken karlar av olika utseende och storlek och den störste och som det tycktes äldste var den som förde deras talan. God dag Teobald sa han och räckte fram handen till hälsning, jag heter Frans Gottlieb och jag är väl det som ni vanliga människor brukar benämna troll även om den beteckningen bara är en förkortning av ett längre uttryck för vår sort. Tankemässigt Reproducerad Och Levandegjord Livsform är det långa och krångliga namnet som i dagligt tal är förkortat till troll. Det visste du inte min gode Teobald, sade Frans Gottlieb och myste bakom sitt lurviga skägg som faktiskt fick honom att i någon mån likna de troll som vi människor brukar avbilda i våra berättelser.

De andra trollen presenterade han som Eugen, Oskar, Vincent och Fridolf. Om det inte varit för den ovanliga situationen och den osannolika belägenheten så skulle jag inte ha upptäckt något märkligt med någon av de fem figurerna men här på den alternativa Korpagylens strand med solsken mitt i natten enligt mitt fickur så blev mitt intryck av dem en aning färgat genom mina sinnebilder av hur vi tror att troll ska se ut. Men hade jag mött dem på stationen i Urshult eller på kaféet eller annorstädes så skulle jag inte ha reagerat mer än vad man normalt gör som ortsbo när man träffar på okända personer.

Ja men jag måste fråga hur ni har kunnat lösa tekniken med ingången under Trollaknallen och hur man kan lyfte ett klippblock som säkert väger tusen ton på fyra smala stenpelare. Ja du Teobald, sånt lämnar vi ut på entreprenad och just den porten har konstruerats och byggts av samma gäng som stod bakom den hos er människor så berömda Maglestenen vid Trolle Ljungby i Skåne. Men vi beställde för säkerhets skull larm och övervakningsutrustning så det inte går lika illa för oss som för trollen under Maglestenen som fick sitt horn och sin pipa stulna av människor bara därför att man i besparingssyfte hade avstått från säkerhetsutrusningen vid upphandlingen. Så hit in kan ingen passera utan lov enligt vad konstruktören har lovat.

Fortsättning följer…..


Arkiv:
Amerikabrevet 17 november 2002
Amerikabrevet 29 september 2002
Amerikabrevet 20 augusti 2002
Amerikabrevet 7 juli 2002
Amerikabrevet 18 juni 2002
Amerikabrevet 5 juni 2002
Amerikabrevet 19 maj 2002
Amerikabrevet 20 april 2002
Amerikabrevet 26 mars 2002
Amerikabrevet 24 februari 2002
Amerikabrevet 27 januari 2002
Amerikabrevet 24 december 2001
Amerikabrevet december 2001


Tillbaka<<